Nu känns det inte speciellt bra kan jag bara säga.

Jag är jätteförkyld, och tårarna strömmar som bara den.

Vi saknar dig, Andreas Eriksson.

Sorgen har bokstavligen fått mitt hjärta att krampa, göra ont. Det slutade till och med att slå när jag slog upp ögonen i morse och insåg vad som har hänt.

Men nu har du det bättre; du behöver inte lida.

Hålet i världen som du lämnat hotar med att svälja vissa av oss levande, hela, och ta ifrån oss allt. Men jag klandrar dig inte, det är bara självömkan; du lider inte. Det är det absolut viktigaste.

Sov gott, världens vackraste pojke. <3