Detta är ett av mina depp-inlägg, som handlar om hur besviken jag är på mina vänner. Du behöver inte läsa det, det är bara onödigt...

______________________

Seriöst, att logga in på facebook är alltid som ett färskt slag i ansiktet. Att se bilder på er tillsammans, utan mig, som att jag inte ens har existerat i era liv. Att ni inte ens funderade på att ropa på mig, att låta mig vara med en enda sista gång innan våra vägar skulle skiljas åt. Som att det inte skulle betyda någonting att jag lagt ned största delen av min vakna tid de senaste åren på era jävla patetiska problem, oroat mig över era allvarligare situationer och stöttar er. Som att sekunden avslutningen var över så fanns inte jag inte längre på jordens yta. Jag trodde att vi tre var bästa kompisar, att vi skulle hålla ihop. Och hur hårt har jag inte ansträngt mig för att det ska bli så? Ändå går det inte. Ändå kan ni två klara er tillsammans, utan att ens försöka. Kanske borde jag inte ha ansträngt mig. Kanske borde jag ha struntat i er. Hade ni velat ha mig då?

 Ni får mig att känna mig så jävla värdelös. Som skit. Ungefär som en vis man sa här om dagen: "Om du var en pantburk skulle din pant-peng vara så liten att ingen skulle orka panta dig, man skulle förmodligen knyckla ihop dig och kasta ned dig i e dike vid vägkanten och gå vidare." Så känns det verkligen.

 Vänner. Det är ett begrepp som faktiskt betyder någonting för mig. Det är en sorts antagande man gör. Man har en uppgift som vän, man är ansvarig för att uppfylla alla kriterier som vänskap innebär. Som t.ex att så ofta som möjligt se till veta hur den andra i relationen mår, att höra av sig, att, även om man är osams, försöka att reda ut alla dispyter; vänskap är ett begrepp, ett mått på kärlek. Du kan ha en vän som du knappt känner. Eller så kan du ha en bästa vän, som du bryr dig om så mycket att du blir orolig om han/hon inte hör av sig till dig.

 En riktig vän vill man ha med sig vart man än är, man vill dela alla sina goda minnen med den vännen. Ni två (har jag i alla fall trott) har varit sådanna. Men när jag tänker tillbaka på det så är det vara jag som varit det. Det har varit en envägs-relation. Jag har givit och bara hjälpt till så mycket jag kunnat. Och jag har fått tillbaka så lite att jag inte ens kan komma på någonting jag fått att nämna här.

 Och jag måste ju vara värdelös, då jag ger så mycket, men hur mycket jag än försöker ta så får jag ändå ingenting tillbaka. Jo, så måste det ju vara.

Bästa vänner.

Verkligen? Hur kommer det sig att ni aldrig hör av er? Att ni knappt svarar? Fan, nu när jag behöver er som mest, när jag mår som sämst, vart är ni? När jag har hjälpt er genom allt jag kunnat, hur kan ni bara låta mig stå ensam kvar, med gråten i halsen så fort ni åker genom mitt huvud, utan någon annan.

 En sådan enkel sak som födelsedagspresent. Hur glömmer man det när jag tjatar om det i veckor? När ni säger "Åh, jag fick precis pengar på kortet, idag ska jag shoppa!", och jag påminner er om att det inte behövs att vi byter födelsedagspresenter, jag behöver inte ge er något, då har ni helt plötsligt tjärvt med pengar, men vill fortfarande byta, fortfarande få någonting av mig. Hur fan ska jag tolka allt detta?

 Ja, ännu en gång tar jag det som att jag är en värdelös idiot som inte har fattat att jag blivit utnyttjad i snart två år.

Fan vad ont det gör. Fattar ni inte det?  Det gör så ont att jag inte ens kan vara ärlig face to face, jag klarar inte av att säga det direkt till er. Hur är det tänkt att jag ska kunna klara av att berätta för er hur besviken och sårad jag är, när jag vet hur alla ursäkter kommer att låta?

I stället ligger jag sömnlös natt på natt och ångesten byggs upp, tårarna strömmar och känslan av att vara värdelös, att vara så här oälskad  bara tar över hela mig.

 Jag har en gång älskat er. Nu vet jag inte längre.

 Om ni ser detta, säg till mig att ni gjort det, så att jag vet.

http://www.youtube.com/watch?v=4MAY0OOGOhk&feature=channel

God natt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Såg att syrran börjat blogga igen, och kom på att JAG OCKSÅ HAR EN BLOGG?!   ÅÅÅH, det har hänt en del sen sist... Men vi kan säga att det varit mycket ångest och mycket sorg, men viktigast av allt mycket lycka. Har gått ut 9:an, fått glädjebeske...

Hello Internet!   Jag har varit borta ett tag, varit på skolavslutning och träffat min älskade Emma. Nu ska jag göra mig i ordning, för om några timmar ska jag till Idol,   HEJHEJ! ...

Yo!    Vad har hänt idag då?  -Inte mycket!    Jag har tränat + sprungit 4,5 km (bedrift för att vara jag!), gjort ett pricktest, som visade att jag inte är allergisk mot någonting av de sakerna som de testade mig för, haft kulturprojekt oc...

JAG HAR FÅTT EN LILLASYSTER!!!!   Den 27/4-10 klockan 23.56 föddes hon (hon har inget namn ännu). Hon väger 3250g och är 51 cm lång, och det sötste jag sett i hela mitt liv! Ett underverk! Jag går nästan under bara jag tänker på att jag inte får ...

Nu är min tatuering klar:        hahaha, inte ärldens bästa bild, men aja!   Den täcket upp ett ärr :O   Coolt xD   Pis aot! ...