Direktlänk till inlägg 27 februari 2010
Nu känns det inte speciellt bra kan jag bara säga.
Jag är jätteförkyld, och tårarna strömmar som bara den.
Vi saknar dig, Andreas Eriksson.
Sorgen har bokstavligen fått mitt hjärta att krampa, göra ont. Det slutade till och med att slå när jag slog upp ögonen i morse och insåg vad som har hänt.
Men nu har du det bättre; du behöver inte lida.
Hålet i världen som du lämnat hotar med att svälja vissa av oss levande, hela, och ta ifrån oss allt. Men jag klandrar dig inte, det är bara självömkan; du lider inte. Det är det absolut viktigaste.
Sov gott, världens vackraste pojke. <3
Såg att syrran börjat blogga igen, och kom på att JAG OCKSÅ HAR EN BLOGG?! ÅÅÅH, det har hänt en del sen sist... Men vi kan säga att det varit mycket ångest och mycket sorg, men viktigast av allt mycket lycka. Har gått ut 9:an, fått glädjebeske...
Detta är ett av mina depp-inlägg, som handlar om hur besviken jag är på mina vänner. Du behöver inte läsa det, det är bara onödigt... ______________________ Seriöst, att logga in på facebook är alltid som ett färskt slag i ansiktet. Att se bi...
Hello Internet! Jag har varit borta ett tag, varit på skolavslutning och träffat min älskade Emma. Nu ska jag göra mig i ordning, för om några timmar ska jag till Idol, HEJHEJ! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 | |||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
|||
|