Känner att jag inte skrivit på ett litet tag... Är sjukligt trött och ledsen...

 Idag hade vi luciatåg (jag vet, lucia var igår, men iaf!), och JAG VAR LUCIA! :D

Lalala! :D  Kommer mer bilder senare, Pauo håller på att skicka till mig :P

 JA jag är medveten om att kronan lutar väldigt mycket bakåt, men det var Patriks verk! :P

  Har för övrigt inte gjort någonting idag, har varit i skolan i 11 TIMMAR! Gah! Gick upp 5 imorse, och var på skolan klockan 6.. xD och det var snö ute *-*

 Lyssnar på Vital addiction på MySpace, och kollar på bilder från pappa, ska sova snart hoppas jag, är helt slut!

 Måste snart börja fundera på vad man ska packa inför pappa-resan... Och jag måste handla julklapp till far, och sedan kläder till julafton! Gud, jag som trodde att det var slutspenderat med pengar...

Jag är fan sjukligt ledsen.. En vänskap som varat i över 14 år är över. Det gör så jävla ont, in i märgen. Det känns som om att någon har dött, så hemskt är det. Men det finns väl inget att göra åt det.

Just det! Min 16:årsdag närmar sig med stormsteg, och jag börjar bli lite desperat! Ska jag verklien ha "Music" på kinesiska vid svanken:

音樂

?!

Give me your opinion!!

 Näääääääe, nu har jag inget mer att skriva, så..

HEJSPEJS!

HAHAHA! Jag leker med Maja xD Mamma, moster barn! xD

Jag sitter här och håller i en docka, och känner mig otroligt dum, medans Maja badar, hon sa att "Om du lägger ner Julia, så får du inga pussar!", och vad kan man göra? Har inte sett henne på en vecka, så det är bara att göra som hon säger! Har lagat mat, så nu blir det väl pyjamasparty!! :P Ska försöka få i säng henne så tidigt som möjligt, och sedan sova jag med... Måste vila upp mig, ska upp klockan 5 på måndag!

Yay of the day:

-Maja kom hem

-Maten var jättegod

-Vaknade upp med roliga minnen från igår

-Lugnt och skönt hemma!

Not so yay:

-Ont i kroppen

-Lät som en gammal gubbe på rösten när jag vaknade

-Är otroligt förvirrad över en sak...

Nu är jag sugen på julmust, so I tink that I'll go and get some,

Bye bye!

Hoppas att alla mår bra!

 Sitter och kollar på klipp från idol igår, och jag tycker faktiskt att Eriks version av vinnarlåten var bättre, även om jag hejade på Calle...

 Var nyss och handlade mat till middagen, och godis till MajsaMu, och när jag var påväg in började det SNÖA igen :D *lycka*

Hittade precis ett jättekul klipp med 2 av idolerna: http://www.tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1296885   kolla in det xD

"När hände det?" xD

fan vad meninslös min blogg har blivit/är.. :P

NÄÄEJ, nu ska jag skriva några låtar eller nåt..

TJaOOO!!!

Vad ska man säga?

 - En underbar kväll!

 Det var så sjukt jävla kul! Det var länge sen jag hade så kul!

 Alexs band - som jag inte kommer ihåg vad de hette(jävla skit!) - var så jävla duktig! Alla sjöng superbra, och självklart körde de min favoritsång - Free Fallin' - 2 ggr! :D

 Träffade en massa folk som jag inte sett på länge, och träffade mycket nytt folk! :D Middagen var dock tråkig för mig, eftersom att de 2 killarna jag satt mellan typ inte pratade med mig, och då får jag dåligt självförtroende och pratar inte med dom.. Fast alla var jättesnälla!

 Och all underhållning var jättekul( även om jag skämdes över mamma när hon skulle upp på scen..!).:P Speciellt födelsedagsbarnet själv! :D Har ni någonsin sett en 70-åring stå på huvudet, sådär super-random på en scen, iklädd finkläder? Så jäkla kul! Det hände en massa andra kul saker, fast jag var mest upptagen med att lyssna på musiken! :P

 Jag var så himla nöjd med min sång på "Livin' on a prayer", jag tog i som aldrig förr, men NEJE! Ingen hörde typ -.-' Men det gör inget, jag är ändå inte så duktig ;P

Nog om det! Idag snöade det *yay*, men sedan försvann det mot kvällen.*not so yay* 

Nu har jag hur ont som helst, överallt: Fötterna, ryggen, benet, huvudet, armarna, magen och ja, typ överallt! Men det känns ändå värt, ska bli sjukt skönt att sova, dock!

Imorgon måste jag STÄDA! Sedan ska jag vara barnvakt till Maja (om inte mamma är för bakis för att åka iväg imorgon), och tvätta några maskiner tvätt, diska och SEDAN ska jag ha lite tid för mig själv, när Maja somnat, och typ göra ansikts-mask och bubbelbad o.s.v Har varit en hektisk vecka!

 Bara 6 dagar kvar tills jag åker till pappa :D Jag saknar syster sjukt mycket, och alla andra, men mest syster. Vilket är otroligt konstigt, jag borde vara sjukt trött på henne, efter 3 veckor av boende hos henne, typ PÅ henne och Dennis, i deras mini-lägenhet! Men nu ska dem ju flytta till större, och de har bara en katt, så.. YAY! :D

 Nää, nu ska jag kolla lite bloggar o.s.v. Skriver senare,

Hejhej! :D

Har handlat julklappar för glatta livet!  Plus en julklapp till mig själv! :D

 Har också pratat med pappa, han sa väl inte på mycket, som vanligt, en fåordig man! :P

 Fick MVG på Engelska uppgiften! :D Dennis är verkligen VÄRLDENS bästa engelskalärare!!!

 Har precis lagat mat, väntar på Rille (som är sen, som vanligt :P ), och sen blir det väl repa lite låtar! Idag blev det potatismos och falukorv i ugnen, med kokta morötter på sidan! Jag har också hunnit köra 2 maskiner tvätt, och hängt det...

 Ska städa rummet senare, och välja kläder inför imorgon också. Sedan ska jag väl ringa syster och tjöta lite!

 Nä, nu blir maten kall, skriver kanske sen,

hejhej!

Kom ganska nyss hem från rep, ska väl läsa och sova snart :)

 Den blev McDonalds till middag (yay!-.-') efter 3 timmars rep. Ska försöka få Rille att lägga till en extra låt.. *HOPPAS HOPPAS*

 Min kära vän Alice hade en iPhone. Den tappade hon i badkaret. Hon hade ingen försäkring (hennes pappas fel). Och hon får en ny i julklapp. JAG ÄR SÅ AVUNDSJUK! Men jag får saker från Thailand, så jag är nöjd :D

 Har köpt lösnaglar, Helena ska måla dom åt mig i fina färger, så att jag är fin på fredag och måndag. Helen, min klasskompis, är så jävla duktig på sånt, smink, hår o.s.v., och hennes mamma gör så god mat att man nästan trillar av stolen!

 Idag hade vi adventsfirande i kyrkan, och... Jag somnade! :D jag kommer inte ihåg någonting efter NO-lektionen, var helt borta. Sov från och till på lunchen, Pauline blev jättesur, för jag somnade mellan varannan tugga, och Elvira bara skrattade :P

 Nu är det bara 9 dagar kvar, och sedan åker jag till far min! :D måste börja fundera på vad man ska ha på sig på julafton... Hm, svårt!

 Skulle få 300:- av Rille idag, men NEJDÅ, bättre, fick 500:-, me so happy! :D :D :D

Näääääääääää, nu ska jag se film eller läsa eller nåt, och varva ner!

Tjatja!

Här kommer en julsaga som jag var tvungen att skriva till Svenskan. Den är väl inte superbra, och den är supertöntig, men spela roll!! Den heter "En ensam jul är ingenting att ha", och den handlar om Mirella och Nonie!

 För länge, länge sedan, när vi fortfarande visste någonting om de djur och varelser som härjade i skogarna, fanns där en liten, liten sorts varelse, som kallades mumling. Mumlingarna var på väg att dö ut, för ingen hörde vad de sa, så ingen ville umgås med dem. Så de drog sig tillbaka i sina vrår, och stannade där i sin ensamhet. För som ni kanske förstår på namnet ”mumling”, så mumlar de, och talar så fort och tyst att inte ens den mumligaste av de mumliga småtomtar skulle kunna urskilja vad de sa. Mumlingarna liknade små möss, och hade korta små öron. De hade ögon som vad stora som en lillfingernagel, vilket gjorde att det såg lite oproportionerligt ut, men samtidigt gjorde det dem så otroligt söta. De hade inga morrhår, men en svans så lång att de kunde vira den 5 varv runt sina egna kroppar. De andra djuren brukade reta dem genom att trampa på deras långa svansar. Men det gjorde dem ingenting; de satte bara sina korta nosar i vädret, tittade åt ett annat håll, och sa: ”Bara för att du är stor och fet, och kan tala så att andra förstår, betyder inte det att du är bättre än mig!”. Men självklart förstod de andra djuren ingenting, och skrattade bara mer åt de stackars små mumlingarna. Ibland kunde en mumling ta till sina ninja-skills, och hoppa på den som hotat honom eller henne, och svinga sin svans i luften som ett lasso, men det var väldigt sällan, det hände bara när de kände sig riktigt, riktigt livshotade.

 I denna lilla saga ska vi få höra om den lilla mumlingen Mirella, som fått nog av att vara ensam…

 En morgon, när solen sken så väldigt att du blev tvungen kisa, och snön var så vit och skimrande att det stack i ögonen, tassade lilla Mirella försiktigt över den ojämna marken, med ett litet paket som hon höll i ett fast grepp i famnen, och med sin långa svans, virad runt hennes kropp för att hålla fast både paketet extra hårt, och hennes ryggsäck säker på sin plats. Hon var på väg mot jultomtens hus, där hon skulle önska sig en vän. Ni förstår, det var inte lätt att vara en mumling och vara ensam, för dagarna var långa, och svåra att fylla med roliga saker att göra. Så en vän, det var precis vad hon behövde.

 Mirella hade stigit upp tidigt på morgonen för att hinna ta sig till jultomten i tid. På vägen kände hon sig mer ensam än någonsin. Vart hon än såg, fanns där lyckliga djur och varelser, som alla hade en vän. Genom vartenda fönster som hon kikade in genom såg hon glada mammor med sina barn, som förberedde för julen, med pynt och annat fint. Skogen badade i lucka och ljus, och Mirella blev bara mer och mer nedstämd. När hon på eftermiddagen kom fram till tomtens hus, var hon väl förberedd för att tala med honom. Hon hade ett block och penna i sin ryggsäck, för att skriva vad hon vill på, och hon hade övat på att tala högt och långsamt ifall att det skulle behövas. Hon knackade försiktigt på den enorma träporten, och kände sig genast nervös. En liten, liten nisse, som var lika stor som en katt, visade vägen mot jultomtens kontor. Där inne var varmt och skönt, och det kändes bra mot hennes kalla nos, som varit ute hela dagen. Jultomten tog emot henne med öppna arma, och hade inga problem med att förstå vad hon sa, för jultomten är magisk! Han sa att han skulle se vad han kunde göra, men att det inte gick att garantera, för vänskap var ju inget man kunde köpa!

 På vägen hem från jultomten var det kallt och mörkt. Den varma, goddoftande luften som befann sig i jultomtens hus var borta, och nattens mörka skuggor gjorde allting så förfärligt skrämmande. Mirella var så rädd att hon glömt att rulla ihop sin svans, och mitt i den mörkaste delen av skogen snubblade hon på den. Hon hade både turen och oturen med sig, för paketet hon burit på hade hållit, men hon hade gjort illa sin lilla tass någonting så förfärligt! Hon ropade på hjälp i natten, men hon visste att det var förgäves, för ingen skulle förstå vad hon ropade efter. Hon började snyfta och gråta, och allt kändes sådär meningslöst igen.

 Plötsligt så såg hon ett ljus guppa emot henne långt borta, mellan träden. Det kom närmre och närmre, och till slut kunde Mirella se att det var en annan mumling! ”Hjälp mig, snälla du”, ropade hon, ”hjälp mig!”

Mumlingen tittade nyfiket på henne, och lyfte upp henne från marken. ”Du måste vara kall, käraste du, jag hoppas inte att du är sjuk, nu när det strax är jul!”

 Den snälle mumlingen, vars namn var Nonie, bar med henne hem till sig, och lade henne på en varm bädd. Sedan kokade han dem en kanna med te. De pratade en stund, och Mirella glömde helt bort att känna sig ensam och ledsen. Innan hon viste ordet av hade hon bjudit in Nonie hem till henne på julafton, och blev förvånad av att se hans söta ansikte skina upp. I hans tindrande ögon såg hon en längtan, och hon kände hur hennes ögon glittrade lika klart. I hans ögon kände hon igen sin egen längtan, en längtan efter en vän. Hon tittade på klockan som satt på väggen i det lilla hålet i trädet som Nonie bodde i, och såg att klockan var mycket sent på natten. Klockan var 1, och Mirella fylldes genast med förundran. ”Tänk att jultomten var så snabb med att uppfylla min önskan! Det har bara varit julafton i en timma, och redan har jag fått var jag önskade mig!”, tänkte hon.

 Nonie avbröt hennes tankar med att fråga om paketet som hon hade haft med sig, som nu låg på det blankpolerade träbordet som stod i köket. ”Det är till dig”, svarade hon enkelt. ”Är paketet till mig?”, frågade Nonie sin nyfunna vän förvånat, ”Men hur visste du att du skulle träffa mig?”. Mirella svarade inte direkt, utan tänkte lite. Hur skulle hon förklara? ”Det gjorde jag inte. Öppna paketet, så ska du få se.”

 Nonie öppnade försiktigt locket på det lilla, lilla paketet, och såg där i en liten tröja. Det var vit och fluffig, med ett stort rött hjärta i mitten: det var uppenbart att den var hemmagjord. Ovanpå tröjan låg där ett litet brev, som Nonie öppnade direkt. Där stod:

”Käre läsare! Du är min vän kompis i denna skog,

och jag hoppas att du vill vara min vän med.

Jag har burit med mig denna present sedan jag var

liten mumling, i väntan på dig. Jag har tänkt på dig

varje dag, och längtat efter dig varenda stund. Snälla

 ta emot denna tröja som jag stickat själv, som en

symbol för vår vänskap, och låt oss leva lyckliga i

alla våra dagar.

Jag hoppas verkligen att du vill vara min vän,

Kram

Mirella.”

Nonie blev så glad att han kastade dig i armarna på Mirella, och viskade i hennes öra: ”Jag har väntat på dig så länge att du inte kan begripa det, vännen min. Jag ska stanna med dig för alltid, och du får vara med mig hur mycket du vill.”

 Den natten släppte inte Nonie och Mirella varandra. De kramades tills solen gick upp igen, och det slog Mirella att om någon gick förbi utanför deras fönster nu, så skulle de se samma sak som hon såg när hon var på väg mot jultomten bara en dag tidigare. Och just i det ögonblicket insåg Mirella att allt hon behövde var en vän, och det hade hon också fått.

 Och så levde de lyckliga i alla sina dagar! 

Jag har hittat den perfekta julklappen till Alice!! :D :D ÅÅH!!! Jag är skitnöjd! Har fixat liknande till mig också xD

Idag var varit som en vanlig tisdag... Hanna K var sjuk idag, det förstörde mitt liv! Eller ja, det vad tråkigt i alla fall!! :P

Nu ska jag skriva på min svenskauppgift,

Tjenis!